Lets just take it real slow.

Less på att inte få träna, att inte få spela handboll, att inte ta mig någonstans, att bara vara hemma, att inte orka förändras, att allt ska kännas så jävla hopplöst, att alltid vara plan B. Vill bara lägga mig och sova nu och vakna upp när gymnasiet börjar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0