jag vet inte om du förstår, men varje gång jag ser dej, varje gång jag hör din röst, ditt namn, vill jag bara att du ska vara min. att det var vi. jag älskar dej. om du bara visste hur många gånger jag skrivit mitt namn hjärta ditt. det är helt sjuk egentligen. att jag har vart kär i dej så här länge. det är sanslöst! från början var det dock inte särskilt seriöst, men du har alltid betytt för mej. jag kan tänka på att det är vi, och då blir jag bara helt lycklig och varm i hela kroppen. jag är kär i dej. så är det bara, har alltid vart. nej, förresten, jag är inte kär i dej. jag älskar dej. det gör jag verkligen, men du älskar inte mej... du gillar mej inte ens. om du gör det är du då förjävla bra på att dölja det. och alla killar som läser det här;
Om en tjej gillar dej, och du gillar henne oxå, men dina kompisar anser att hon är "ful", vad gör du då? väljer du någon annan som anses vara "snygg"? snälla, gör inte så. det fungerar aldrig i längden. och öppnar en flicka sitt hjärta och visar vad hon egentligen känner, men du inte känner likadant, sprid det inte. det sårar bara mer, tro mej, jag vet. i've been there. det är inte kul, och man börjar nästan hata den personen, fast man nyss älskade den. och litar en tjej på dej, svik inte hennes förtroende, hon lär aldrig berätta något för dej igen, och inte någon annan heller för den delen. för tjejer pratar. vi berättar saker för varandra. ibland är det bra, ibland inte. tjejer är som vi är. ni får acceptera det. så har det alltid varit, och kommer alltid vara. tjejer är tjejer, deal with it! och om någon säger att hon älskar dej, bli inte rädd! de flesta säger det för att uttrycka sina känslor, de behöver inte vara så stora bara för att vi säger det. tjejer överdriver, jag lovar. jag vet själv. men jag vet oxå att det finns en vacker sak, som gör förjävla ont, som kan få en att göra det mest sjuka saker. något som kallas Kärlek.